....köpte påskris idag & påbörjat pådning. Lite ute i tid kanske men bättre börja i tid & få det klart så man hinner med.

Har så dåligt med energi just nu så skulle beh. en månad på mig nästan.

Funderar över livet & universum,

men enda slutsatsen är att jag

av livet blivit märkt & trött.

Varför undrar jag,

men finner inga svar.

Varför överlever vissa & inte andra,

finner inga svar.

Svaren är dolda i universum & jag

kan inte finna dem.

Fick höra något mindre kul, men stämmer nog rätt bra om man tänker efter lite.

För att komma tillbaka till arbetet igen efter att ha varit hemma länge krävs lika lång tid att komma tillbaka som man varit hemma. För mig innebär det IDAG 6.5 år "BARA"

Men som det känns just nu så behövs minst 2 år för att komma tillbaka ens på 50% så kan nog stämma rätt bra iallafall.

Inskriver på af igen, väntar på handläggare, tagit 2 veckor nu ca "bara"

Tog "bara" 2 år av tjat tjat bråk tjat för att ens få arbetsträning så här långt & då har jag inte ens kommit ut än & bråkat totalt ca 4.5 år från första början för arbetsträning.

Bråkat när man inte mår bra tar på krafterna & efter alla dessa år känner jag med helt utbränd IGEN efter alla turer med af & fk & läkare, osäker på om jag nånsin kommer orka jobba igen då pga alla dessa år har gjort mig från en social glad människa som är duktig på att arbeta då jag haft jobb....aldrig haft mer än vikariat. Aldrig ett fast jobb men klarat mig bra iallafall......nu har jag blivit en ful, vidrig, korkad, trött, osocial människa som inte orkar & vill träffa andra människor.

Avskyr hela min egen existens & vill bara köra huvet i sanden & försvinna, det enda som håller mig uppe är barnen.

Tack för att ni finns...älskar mer än livet självt.