Finns alltid detta men.....det ligger som en snara över halsen & dras åt så fort jag börjar må bra.

När jag känner att jag har mera ork, 

att jag gjort något bra.

När jag känner att JAG har ett värde.

Då kommer detta MEN.....passa dig,

du kan inte, du fixar inget, du är värdelös,

förstår du verkligen inte  du KAN INGET....

du har ingett värde i detta samhälle.

Ingen vill ha dig, ingen vill höra DINA åsikter.

Ingen vill se dig DU ÄR FUUUL:

Försök förstå det nu.

Hur bli man kvitt dessa tankar, detta MEN???

Hört detta i hela mitt liv & de senaste åren har jag trott på 

dessa ord.

Tror på dem ÄNNU.

Men nu ska jag upp & må bra.

Jag har fått en diagnos....ADHD....

visst mediciner hjälper mot ADHD:n

men de hjälper inte mot ångestetn & känslan

av detta MEN & VÄRDELÖS.

Vad hjälper mot det???

FÅr man någonsin bort de & kan LEVA???

Får jag nånsin ett liv???

Eller måste jag finna mig i att vara där jag är nu,

totalt mentalt slut & orkeslös & skulle behöva någon

son varje dag ger en knuff för jag ska orka,

som varje nat finns i samma hus så jag slipper ångesten

på nätterna. Ångesten & rädslan &T ensamheten.

En personlig assistent på natten & någon som kknuffar mig framåt.

Är det så livet kommer bli?

Kommer jag nånsin ORKA jobba & få ihop allt

eller är dett kört från start? 

Men de drar ut på pensionering "bara för att"

Som vanligt med allt i mitt liv,

hamna "mellan stolarna"

allt dröjer allt drar ut på tiden.

Varför???

Varför just jag?? 

För var ont i min barndom gjrde jag för att förtjäna detta???

Kämpat & kampat & ändå bara setts som "dålig" & "dum" 

& "ivägen" 

överallt.

Hemma med föräldrar....vården....skolan....soc, bland de "normala icke utstötta barnen i skolan" bland de "riktiga" värstingarna....de i samma mellanland som jag hade jag kvar som vänner...

sen vuxen...lika än från mina föräldrar, sen även syster, förhållanden, sk vänner, vården, soc, af, fk, ....hamnade alltid "mellan stolar" ingen ville ta tatg i vad felet var trots jag bad & vädjade & grät & till sist struntade i allt & allt rasade samman. 

Raset kom efter 14 "vuxna" år, & 9 år av de var en STÄNDIG KAMP & VÄDJAN OM HJÄLP.

Då finns ju hela barndomen oxå med ....18 år till.....

Nu 6 år senare efter raset & diagnos sen 4 månader då ska jag ställa mig upp igen & vinna tillbaka mitt liv. 

Arbetsträna, söka jobb, vara duktig & bra.

Men hur?

Jag kan ju inte & dett kan inga mediciner fixa. 

Haft sabla***** ont i flera dagar,

knappt kunnat prata eller äta & feber.

Googlade & hittade en sida om dessa...

afte heter blåsorna & är som kratrar...just de jag har...

finns andra utseenden på de.

Min farmor förklarade dessa  när jag var yngre som att

de berodde på sömnbrist eller vitaminbrist.

Hon var inte så fel ute.

Men idag vet man tydligen mycket mer om dessa oxå,

massor av människor som had lika & säkerligen lika många 

fler som jag som inte visste,

att jag sökte nu & kollade var att det gjorde så in****

ont denna gången,

inte varit så illa innan.

Ska höra med min tandis nu vilken sort jag har & tips m.m  

De är et rent h**** när de är som värst  & nu sett andra vad de skriver om dessa  

Men är ju ändå skönt veta vad det är & att det kanske finns lindring iallafall & ev förebyggande.  

Har tetstat MMS blogga, men fungerar inte,

har inget "ämnesfält" i MMSr  inte vad jag hitta iallafall...hm...

7 minus när i åkte idag, men nu skiner solen från en nästan molnfri himmel.

Snart helg & planderat lite vad vi ska hitta på för kul,

men sån idertorka både där & på annat.

Hjärnan stängt av ett tag igen nu känns det som.

Är det så när man har ett neurologiskt "fel" att ibland är det upp & energin sprutar & sen är det ner & hjärnan behöver vila, men då oxå stängs av.

Som jag förstog ska man kunna komma ner i varv, men man måste ju kunna tänka & fungera oxå, finna en balans.

MEn hur gör man det? 

Väntat på samtal i 2 år NU den här vändan.

Man ska vänta max ETT år.

Kom på idag dett har varit lika & samma jämt....& till slut då har jag gett upp at vänta & då rasat ett steg till, kommit upp till ytan, men funderar inte helt. 

Till nästa ras....lika igen & igen & igen.....

ända sen 1995 ...  

Har fått ett personligt ombud äntligen & ska träffa henne idag,

så ska ta upp detta med henne. 

Ett par timmar ledigt idag utan barn & inget att åka iväg på.

Inga läkarbesök, ingen tandis, inga möten.

Bara ensam tid, egen tid & efter 2 nätter med sömnbrist

behövs det. 

Gått på högvarv & behöver komma ner igen nu.

Få återhämta hjärnan & pusta ut lite & bara "vara"

& finnas till.

Fick en trevlig överraskning i posten igår, testpilot på smartson

på ny bea-sås :D 

Läst igenom mailet nu hur det ska gå till & verkar spännande & kul & sonen var med på noterna direkt, så blir att klura ut mat till den & testa den i helgen. 

Så underbart ljuvligt nu.

Vårsolen lyser & smälter snön  & bildar stora

vattensamlingar överallt, helst utanför vår

trapp. Var ute igår & plaska vatten & försökte

lägga upp mera grus för att hindra vattnet samlas

där, utan istället rinna till brunnen. 

Idag blir det innemys dag med bak & plantera om blommor,

satte frön i drivhus & solrosor hade visst brått :) de tar i taket i lilla drivhuset nu. 

Det är stora frågan.

Lillpojken hos pappa tills imorrn han har varit sjuk & ville

bara dit en natt nu när han piggnat till mera.

Men får ju lite tid nu att vila skallen & kanske orka ta & fixa

sånt man inte hinner annars.

Eller ska jag passa på att vila & mysa & hämta energi,

funderar iallafall på att se bio ikväll.

Blir att gå ensam men just nu kändes det skönt.

Laga lite god mat, få äta ifred utan tjat & gnat,

ta en promenad i solen & sen 18.15 skulle filmen börja.

Tänkte först se nya Åsa Nisse men den hade slutat här

i stan nu så hitta en annan. 

Min låtsasfru

En romantisk komedi om en man som tar hjälp av en singelkvinna och hennes barn för att försöka vinna kärleken från sin drömkvinna.

Den verkar ju helt klart kanonrolig iallafall.

Så lutar nog åt det iallafall.....några timmar kvar nu & ska strax släpa ut mig på promenaden.  

.....kan dett stanna kvar tro?

Tandläkaren är toppen & har fått svar på hjälp med kostnad & det blev JA.

Skuldsanering påbörjad, ag fick rätt till det.

Fått Personligt ombud som ska hjälpa mig komma igång med alla krångliga papper m.m & telefonkontakter som min f.b sambo fått sköta.

Kan bli fri honom nu?

Få ett eget liv & kanske bli kvitt ångest & ensamhet?

PO ska oxå hjälpa med anmälan mot vården, med alla krångligheter där,

samt ska de följa med till af möten ang arbetsträning & dröjer kbt & arbetsterapeuten mer ska de trycka på   där för att jag ska få ev hjälpmedel i hemmet m.m snabbt så jag kan bli helt fri min fd sambo &T han fri mig. Få egna liv som han så länge strävat efter.

Strävat så hårt att han trampat rakt över både mig & barnen.

Anledningen är ju den värsta för mig iallafall....han vill vara fri pga att han måstet ha ansvar för något annat än sitt jobb & räkningar,

att jag vägrar sköta ALLT, då HEMMET med allt det innebär; BARNEN han ska bara leka när HAN vill,

Ska tänka åt han & ta beslut åt han, men tar jag fel bestut....LIV utan dess like i form av sura & sura & sura & mera sura & vägra ännu mer hemma & med barnen (om det går).

Ställa upp på hans "lekar" när HAN vill.

Inte gå ut om intet han sagt det,

inte jobba, men tjäna pengar,

inte ta reda på mina skulder så de växer sig större,

för då har jag ju inget liv,

inte umgås med folk.....har inga vänner alls kvar idag.

Inte plugga,

sköta allt med mediciner & sjukdomar & läkare med barnen,

där finns inte han.

Han ringer bara samtatl för det fixar inte jag. 

För jag orkade inte till slut, blev apatisk,

orkade inget hemma längre heller så han blev "tvingad"

ta över allt för jag fixade inget & orkade inget & då tog han över mer & mer tills jag var helt apatisk.

Skulle på 4000 i månaden fixa matinköp för 4 pers plus kläder till barnen bussresor & mediciner & läkarbesök & hygienartiklar & städgrejer.

Fri sen 1dec men ändå inte han flyttade & allt var toppen tills nyhettens behag var över & värdelösheten & ångesten kom tillbaka i slutet av januari. Kunde inte sova, hade svår & stark ångest.

Sa det till psykiatrin...

ställa in medicin bättre för ADHD.....

va?

det är ju ångest jag har,

känner mig dum & dålig & värdelös.

Kan inget & rädd att bli trampad på av dotterns pappa då jag är ensam igen & han kan förnedra igen & använda henne i sitt spel ige.

Jag kan inte vara ensam då börjar ju han igen.

Sen min egen pappa oxå....kommer börja ringa & ringa & försöka få mig lämna bort barnen för det fixar inte jag ensamn ju.

Inte enligt han iallafall.

Aldrig klarat något alls enligt han,

men ändå har jag gjort allt överperfekt nästan.

Klarat mycket mer än vad han nånsin gjort.

Men ändå har han bakom min rygg förnedrat & tagit mina äldsta barn från mig, fixat så de aldrig kom hem, samtidigt som jag var dålig &T inte tog hand om dem osv....

men till slut fattade jag & ska rota i dessa journaler med hjälp av PO.

Då "fick" han sova här på nätterna & tills slut åt vi tillsammans för barnens skull på kvällarna. 

Helgerna likaså.

Vad hände?

Separerade inte vi?

VArför ska han vara här?

Jag vill vara fri,

vill må bra.

Vill slippa förnedras.

Vill ha et liv.

Vill bli fri min fd sambo & leva & må bra.

Men känner mig beroende av han,

vill inte han försvinner heller,

för då blir jag ensam & ångest.

Vill ha någon hos mig med hämtning & lämning av min dotter,

som är från ett tidigare förhållande.

ha någon som vittne från kommunen.

Får man ha det? 

Finns det? 

För annars kommer han ställa till det. 

Vill ha det bra & slippa fler dåliga förhållanden & förnedringar....at inte hamna i det mer. 

Kommer detta nånsin ske?

Vågar jag hoppas nu när det ser lite ljust ut med viss hjälp som finns nu

osv.....vågar jag verkligen hoppas?