Man kanske skulle försöka hålla sig här mer, mer än bara i perioder då menar jag.

Men kanske fått svar på många gåtor kring min hälsa iallafall. 

Värk i massa år som ingen hittar svaret på & klassad som hypokonriker blir man ju då oxå. Känner mig nästtan så oxå....men värken är ju kvar. 

Men efter återigen massa läsning så hitta jag det jag sökte, en sida om stress & symtom....men på denna sidan mer utförligt m.m

Stressammanbrott//sjuk av stress.

Värken i nacke, axlar & rygg & låsningar & domningar i armarna & värk i armbågarna är tydliga tecken på stress. 

Samt en enorm klåda utan utslag. 

Samt så mycket annat. 

http://www.helhetsdoktorn.nu/tipsv35.htm

Där hittade jag lättläst om stressen. 

Nu kämpa få en läkare att TRO mig denna gången då :( 

Samtidigt har jag ÄNTLIGEN fått rullning på arbetsträning, ska nu till den 13:e fundera på var jag vill vara & vad & om jag vill plugga & omskola mig. Mit i all denna stressvärld, men aldrig i ***** jag sjukskriver nig igen, inte en chans. 

Nu SKA jag ut & känna att jag oxå har ett värde & ta det försiktigt istället då. Varva ner. Känna mig värdefull, för blir mer stressad hemma i min privata situation, den tär mer & där problemet ligger, det som utlöst stressen NU & även då den antagligen började. 

Få veta hur stor skada all stress i alla år gjort & komma ur den & jobba. Kunna få vara en glad mamma & orka leka & inte bara bli hyper när det händer för mycket saker.....ryggen rasar & nu klådan som är för jävlig. Kliar & svider & bränner i benen & blir nästan galen. Börjat även i armar & huvud. 

Nu ska vi hålla igång en hel helg med massa aktiviteter såsom bla barnensdags loppis m.m kommer bli tufft, men har  mediciner hemma om det skulle bli FÖR hemskt, men samtidigt så är det privata lugnare just då så är det bara kul med dessa aktiviteter, fasar mest för nätter just nu med klådan :(

Finns alltid detta men.....det ligger som en snara över halsen & dras åt så fort jag börjar må bra.

När jag känner att jag har mera ork, 

att jag gjort något bra.

När jag känner att JAG har ett värde.

Då kommer detta MEN.....passa dig,

du kan inte, du fixar inget, du är värdelös,

förstår du verkligen inte  du KAN INGET....

du har ingett värde i detta samhälle.

Ingen vill ha dig, ingen vill höra DINA åsikter.

Ingen vill se dig DU ÄR FUUUL:

Försök förstå det nu.

Hur bli man kvitt dessa tankar, detta MEN???

Hört detta i hela mitt liv & de senaste åren har jag trott på 

dessa ord.

Tror på dem ÄNNU.

Men nu ska jag upp & må bra.

Jag har fått en diagnos....ADHD....

visst mediciner hjälper mot ADHD:n

men de hjälper inte mot ångestetn & känslan

av detta MEN & VÄRDELÖS.

Vad hjälper mot det???

FÅr man någonsin bort de & kan LEVA???

Får jag nånsin ett liv???

Eller måste jag finna mig i att vara där jag är nu,

totalt mentalt slut & orkeslös & skulle behöva någon

son varje dag ger en knuff för jag ska orka,

som varje nat finns i samma hus så jag slipper ångesten

på nätterna. Ångesten & rädslan &T ensamheten.

En personlig assistent på natten & någon som kknuffar mig framåt.

Är det så livet kommer bli?

Kommer jag nånsin ORKA jobba & få ihop allt

eller är dett kört från start? 

Men de drar ut på pensionering "bara för att"

Som vanligt med allt i mitt liv,

hamna "mellan stolarna"

allt dröjer allt drar ut på tiden.

Varför???

Varför just jag?? 

För var ont i min barndom gjrde jag för att förtjäna detta???

Kämpat & kampat & ändå bara setts som "dålig" & "dum" 

& "ivägen" 

överallt.

Hemma med föräldrar....vården....skolan....soc, bland de "normala icke utstötta barnen i skolan" bland de "riktiga" värstingarna....de i samma mellanland som jag hade jag kvar som vänner...

sen vuxen...lika än från mina föräldrar, sen även syster, förhållanden, sk vänner, vården, soc, af, fk, ....hamnade alltid "mellan stolar" ingen ville ta tatg i vad felet var trots jag bad & vädjade & grät & till sist struntade i allt & allt rasade samman. 

Raset kom efter 14 "vuxna" år, & 9 år av de var en STÄNDIG KAMP & VÄDJAN OM HJÄLP.

Då finns ju hela barndomen oxå med ....18 år till.....

Nu 6 år senare efter raset & diagnos sen 4 månader då ska jag ställa mig upp igen & vinna tillbaka mitt liv. 

Arbetsträna, söka jobb, vara duktig & bra.

Men hur?

Jag kan ju inte & dett kan inga mediciner fixa. 

Haft sabla***** ont i flera dagar,

knappt kunnat prata eller äta & feber.

Googlade & hittade en sida om dessa...

afte heter blåsorna & är som kratrar...just de jag har...

finns andra utseenden på de.

Min farmor förklarade dessa  när jag var yngre som att

de berodde på sömnbrist eller vitaminbrist.

Hon var inte så fel ute.

Men idag vet man tydligen mycket mer om dessa oxå,

massor av människor som had lika & säkerligen lika många 

fler som jag som inte visste,

att jag sökte nu & kollade var att det gjorde så in****

ont denna gången,

inte varit så illa innan.

Ska höra med min tandis nu vilken sort jag har & tips m.m  

De är et rent h**** när de är som värst  & nu sett andra vad de skriver om dessa  

Men är ju ändå skönt veta vad det är & att det kanske finns lindring iallafall & ev förebyggande.  

Har tetstat MMS blogga, men fungerar inte,

har inget "ämnesfält" i MMSr  inte vad jag hitta iallafall...hm...

7 minus när i åkte idag, men nu skiner solen från en nästan molnfri himmel.

Snart helg & planderat lite vad vi ska hitta på för kul,

men sån idertorka både där & på annat.

Hjärnan stängt av ett tag igen nu känns det som.

Är det så när man har ett neurologiskt "fel" att ibland är det upp & energin sprutar & sen är det ner & hjärnan behöver vila, men då oxå stängs av.

Som jag förstog ska man kunna komma ner i varv, men man måste ju kunna tänka & fungera oxå, finna en balans.

MEn hur gör man det? 

Väntat på samtal i 2 år NU den här vändan.

Man ska vänta max ETT år.

Kom på idag dett har varit lika & samma jämt....& till slut då har jag gett upp at vänta & då rasat ett steg till, kommit upp till ytan, men funderar inte helt. 

Till nästa ras....lika igen & igen & igen.....

ända sen 1995 ...  

Har fått ett personligt ombud äntligen & ska träffa henne idag,

så ska ta upp detta med henne. 

Ett par timmar ledigt idag utan barn & inget att åka iväg på.

Inga läkarbesök, ingen tandis, inga möten.

Bara ensam tid, egen tid & efter 2 nätter med sömnbrist

behövs det. 

Gått på högvarv & behöver komma ner igen nu.

Få återhämta hjärnan & pusta ut lite & bara "vara"

& finnas till.

Fick en trevlig överraskning i posten igår, testpilot på smartson

på ny bea-sås :D 

Läst igenom mailet nu hur det ska gå till & verkar spännande & kul & sonen var med på noterna direkt, så blir att klura ut mat till den & testa den i helgen. 

Så underbart ljuvligt nu.

Vårsolen lyser & smälter snön  & bildar stora

vattensamlingar överallt, helst utanför vår

trapp. Var ute igår & plaska vatten & försökte

lägga upp mera grus för att hindra vattnet samlas

där, utan istället rinna till brunnen. 

Idag blir det innemys dag med bak & plantera om blommor,

satte frön i drivhus & solrosor hade visst brått :) de tar i taket i lilla drivhuset nu. 

Det är stora frågan.

Lillpojken hos pappa tills imorrn han har varit sjuk & ville

bara dit en natt nu när han piggnat till mera.

Men får ju lite tid nu att vila skallen & kanske orka ta & fixa

sånt man inte hinner annars.

Eller ska jag passa på att vila & mysa & hämta energi,

funderar iallafall på att se bio ikväll.

Blir att gå ensam men just nu kändes det skönt.

Laga lite god mat, få äta ifred utan tjat & gnat,

ta en promenad i solen & sen 18.15 skulle filmen börja.

Tänkte först se nya Åsa Nisse men den hade slutat här

i stan nu så hitta en annan. 

Min låtsasfru

En romantisk komedi om en man som tar hjälp av en singelkvinna och hennes barn för att försöka vinna kärleken från sin drömkvinna.

Den verkar ju helt klart kanonrolig iallafall.

Så lutar nog åt det iallafall.....några timmar kvar nu & ska strax släpa ut mig på promenaden.