.....kan dett stanna kvar tro?

Tandläkaren är toppen & har fått svar på hjälp med kostnad & det blev JA.

Skuldsanering påbörjad, ag fick rätt till det.

Fått Personligt ombud som ska hjälpa mig komma igång med alla krångliga papper m.m & telefonkontakter som min f.b sambo fått sköta.

Kan bli fri honom nu?

Få ett eget liv & kanske bli kvitt ångest & ensamhet?

PO ska oxå hjälpa med anmälan mot vården, med alla krångligheter där,

samt ska de följa med till af möten ang arbetsträning & dröjer kbt & arbetsterapeuten mer ska de trycka på   där för att jag ska få ev hjälpmedel i hemmet m.m snabbt så jag kan bli helt fri min fd sambo &T han fri mig. Få egna liv som han så länge strävat efter.

Strävat så hårt att han trampat rakt över både mig & barnen.

Anledningen är ju den värsta för mig iallafall....han vill vara fri pga att han måstet ha ansvar för något annat än sitt jobb & räkningar,

att jag vägrar sköta ALLT, då HEMMET med allt det innebär; BARNEN han ska bara leka när HAN vill,

Ska tänka åt han & ta beslut åt han, men tar jag fel bestut....LIV utan dess like i form av sura & sura & sura & mera sura & vägra ännu mer hemma & med barnen (om det går).

Ställa upp på hans "lekar" när HAN vill.

Inte gå ut om intet han sagt det,

inte jobba, men tjäna pengar,

inte ta reda på mina skulder så de växer sig större,

för då har jag ju inget liv,

inte umgås med folk.....har inga vänner alls kvar idag.

Inte plugga,

sköta allt med mediciner & sjukdomar & läkare med barnen,

där finns inte han.

Han ringer bara samtatl för det fixar inte jag. 

För jag orkade inte till slut, blev apatisk,

orkade inget hemma längre heller så han blev "tvingad"

ta över allt för jag fixade inget & orkade inget & då tog han över mer & mer tills jag var helt apatisk.

Skulle på 4000 i månaden fixa matinköp för 4 pers plus kläder till barnen bussresor & mediciner & läkarbesök & hygienartiklar & städgrejer.

Fri sen 1dec men ändå inte han flyttade & allt var toppen tills nyhettens behag var över & värdelösheten & ångesten kom tillbaka i slutet av januari. Kunde inte sova, hade svår & stark ångest.

Sa det till psykiatrin...

ställa in medicin bättre för ADHD.....

va?

det är ju ångest jag har,

känner mig dum & dålig & värdelös.

Kan inget & rädd att bli trampad på av dotterns pappa då jag är ensam igen & han kan förnedra igen & använda henne i sitt spel ige.

Jag kan inte vara ensam då börjar ju han igen.

Sen min egen pappa oxå....kommer börja ringa & ringa & försöka få mig lämna bort barnen för det fixar inte jag ensamn ju.

Inte enligt han iallafall.

Aldrig klarat något alls enligt han,

men ändå har jag gjort allt överperfekt nästan.

Klarat mycket mer än vad han nånsin gjort.

Men ändå har han bakom min rygg förnedrat & tagit mina äldsta barn från mig, fixat så de aldrig kom hem, samtidigt som jag var dålig &T inte tog hand om dem osv....

men till slut fattade jag & ska rota i dessa journaler med hjälp av PO.

Då "fick" han sova här på nätterna & tills slut åt vi tillsammans för barnens skull på kvällarna. 

Helgerna likaså.

Vad hände?

Separerade inte vi?

VArför ska han vara här?

Jag vill vara fri,

vill må bra.

Vill slippa förnedras.

Vill ha et liv.

Vill bli fri min fd sambo & leva & må bra.

Men känner mig beroende av han,

vill inte han försvinner heller,

för då blir jag ensam & ångest.

Vill ha någon hos mig med hämtning & lämning av min dotter,

som är från ett tidigare förhållande.

ha någon som vittne från kommunen.

Får man ha det? 

Finns det? 

För annars kommer han ställa till det. 

Vill ha det bra & slippa fler dåliga förhållanden & förnedringar....at inte hamna i det mer. 

Kommer detta nånsin ske?

Vågar jag hoppas nu när det ser lite ljust ut med viss hjälp som finns nu

osv.....vågar jag verkligen hoppas?

Men det är svårt ibland, eller rättare sagt varje dag.

Känner mig värdelös & dålig & dum.

Försöker att hålla humöret uppe & tänka "snälla" tankar

om mig själv, försöker berömma mig själv & intala mig 

själv att jag kan,

jag är bra,

jag har ett värde.

Men det är så svårt då jag fått höra hela livet raka 

motsatsen, att jag är dum, att jag inte kan, att jag

inte ens ska försöka för jag kan inte....att jag är vuxen

& friskt så ska klara mig själv, men jag är dum som inte 

vill & inte kan....m.m  & när massa negativa saker kommer

från olika håll så går de oxå mot varandra....ena säger 

DU KAN INTE DU ÄR DUM

andra säger:

DU ÄR VUXEN & FRISK KLARA DIG SJÄLV; FINNS INGEN HLÄLP 
OM MAN BARA ÄR DUM & LAT & INTE VILL

Men hallåååå, jag kan inte, jag fattar intte,

det är rörigt i min skalle.

Nähä skit i det då & far åt skogen.

Så blev det till slut & då rasade ALLT...dvs det lilla som fanns kvar.

Nu ska jag försöka ta  mig upp efter allt detta negativa jag fått höra om mig själv.

Nu ska jag försöka förstå att jag HAR ett värde & KAN massor av saker tydligen.

För det har jag fåt höra bla på psyk där jag går för behandling av ADHD & väntar på KBT...

Fåt höra av  sonens logoped & de som hjälpte & utredde honom med hans sena tal m.m

att jag HAR GJORT & GÖR ETT BRA JOBB MED HAN....jag sat som ett fån & fatta inte ett skvatt.

JAG är dum, 

JAG kan inte...hm

vad säger de nu då....nä det stämmer inte.

Men deras ord finns kvar,

& psyk,s ord finns kvar.

Jag lagrar de & försöker få in de orden.

Mina bästa vänner säger samma sak,

men de är ju mina vänner,

de är partiska.

Visst borde de ju gå om de inte tyckte så,

men iom allt svek & utnyttjande har jag svårt att

tro på dem. 

MEn försöker & försöker sålla bland folk & analysera folk.

Men än är vägen lång & myckett jag inte klarar idag,

mycket som jag eg. klarar, men inte nu pga all

nedtryckning som gjort attt jag till slut inte kan & jag

tror jag inte kan. 

Mit ljus på vägen är barnen,

utan de fanns jag inte alls.

Älskar de över allt annat på denna jord. 

http://www.dt.se/nyheter/dalarna/article916372.ece

FK ska stänga många kontor, 

det finns inte personal för att

tta hand om alla sjuka i vårt land.

Finns ingen hjälp att få om man är 

sjuk & intet arbetsför, ingen hjälp 

tillbaka till arbete igen.

Blir det ett nytt "ättestupa" snart???

Är Sverige på väg mot självsanering???

På väg att i framtiden bli diktatur???

För som det är nu,

demokrati javisst på papper, men funkar det i real-life???

Ett steg i taget, inte allt på en gång....självklart.

Lite i taget sen är det för sent då människan upptäcker detta

Människan är gjord av kött & blod & känslor,

ska människan lobotomeras för att passa in 

i samhället. Ska detta vackra fria land förvandlas

till diktatur & förtryck???

De protesterar i arabländerna,

de vill ha frihet,

en frihet som ALLA människor på jorden har rätt till.

Men är detta förtryck på väg hit istället nu???

Regeringen har gjort nya regler för invandringen,

mera öppet. Mera mänskligt.

Men var finns farorna tro,

ser de om det är verkligt eller fejk med att folk som 

kommer hit är dåliga eller om de spelar för att få stanna???

Var ska alla människor ex. från Libyen ta vägen nu???

Vem ska ta hand om dessa människor så att de kan må

bra??? Bli fri från det förtryck de utsatts för så att de i sin

tur inte sprider detta vidare.

För har man alltid levt i det är det ju dettat man är van,

man vet inget annat & psykett inställt på det & man behöver 

hjälp ur det för att inte föra det vidare.

Kolla bara ex på om man blivit misshandlad & utsatt för förtryck & övergrepp som barn här i vårt samhälle.

De som får hjälp & inser det,

de klarar sig & för inte vidare på sina barn.

De som inte ser & inte blir sedda & får hjälp,

de för vidare & utsätter sina barn för samma

& i vissa fall sina barnbarn.

Sekter, hur mår dessa människor efter de kommer ur?

Hur mår de som är kvar?

Förtryck i ett land är ju ännu starkare & sitter djupare,

dessa måste få hjälp ur oxå.

Alla männsikor världen över har rätt att leva ett liv med egna 

tankar & egna åsikter, att leva i harmoni & samarbeta med varandra.

Men funkar det???

Hur gör man för att få alla olikheter att samsas,

helst då många människor & kulturer är hjärntvättade av sina ledare.

Kommer det nånsin att fungera eller är alla protester ett led i självsanering det med??

Så underbart härligt med ljuset igen.

Blev 4 timmer ute i solen igår, med massa

pulka åkande & massäck i solen.

Fort gick det i backen & massor av lediga

familjer & förskolor i en härlig blandning.

Solen värmde & var 6 plus i skuggan & vi blev

svettiga i solen med alla kläder   

Idag blir det strax ut igen & nu i solen visar termometern på 12 plus & skuggan 1 plus "bara" 

MEn kommer strax att stiga & fort går det oxå.

Solen skiner & ser ut att vara vindstilla,

fixa massäck & packa in pulka & massäck 

& oss i bilen & iväg till stora pulka backen 

& en myyyysdag i solen & massa pulka åkande

& pustande i backen när vi ska upp för backen *S*

På återseende :)

Vårsolen tittar fram,

satt ute & fikade igår i solen & kommer snart

bege mig ut på trappan igen. 

Varit hos tandis första behandlingen idag,

börja smått med att ta bort tandsten,

& fungerade bra :) Var genomsvettig då jag

kom dit & stressad & kunde knappt andas.

NU är jag cool lugn, så skönt att det känns bra

där hos denna tandläkare & syrran.

Har FOBI med stort F.....hjärtklappning, dåligt humör,

svettas, jorden snurrar, ångest, panik....m.m

har alltid haft & bara byggts på & ser utt därefter i 

munnen oxå. 

Bara fått "skäll" & kritik hos "vanliga" tandvården.

Sökte mig nu först 38 år gammal till privat & hittade 

rätt...de är supergulliga & förstående på detta ställe

& jag känner mig välkommen & omhändertagen.

Så skönt eftersom det blir mycket besök där & lagningar

& urdragningar & sen protes.

Men ska bli skönt då det är klart iallafall & kunna le igen,

kunna prata med folk igen,

kunna finnas till utan att folk kollar snett m.m

& den ångesten som det för med sig.

tt.o.m på vc blir man ju bemött som missbrukare pga

tandstatus & smal så vad ttänker då folk på gatan....

just precis.....samma saker även där.

Aldrigt missbrukat något annat än tobak & det är inte

klassat som missbruk. 

Men är ju ett beroende iallafall,

men blir bemött så....

då tappar man tron på livet & allra helst med allt innan oxå

man gått igenom så åker man ner totatlt sen.

Har inget värde.

Men börjar få någon liten liten procent värde även om det

bara handlar om promille just nu så finns det ett promille stort

hopp iallafall.

Tunga dagar,

tunga nätter,

men  hoppet vill att det ska vända. 

25 år sedan är det nu som du blev skjuten & jag minns det som igår.

Jag var 13 år & skulle fylla 14 på hösten samma år,

politiskt intresserad & ett engagemang som inte är så vanligt

i den åldern. Allra helst inte om man är uppväxt i en familj utan engagemang i politiken & i mig.

Men kanske fann en tröst i detta & Olof Palme var min stora förebild.

Pappa kom & väcktet mig på morgonen & sa till mig kliva upp & komma & titta på tv.n 

de säger att de har skjutit Palme säger han & faktiskt ser riktigt tagen ut, han som aldrig visar känslor.

Jag fattar inte riktigt först, men kliver upp & sätter mig vid tv.n & ser dessa hemska bilder. Min värld rasar samman & tårarna rinner & ryser i hela kroppen.

Är detta slutet för Sverige nu, minns jag att jag tänker & tårarna rinner ännu mer.

Så liten, men ändå förstog jag så mycket egentligen.

Ingvar Karlsson tar sedan över efter Palme & i mitt tycke hade jag velat ha honom kvar, han är den enda efter Palme som fixat jobbet.

Den//De som sköt denna underbara människa visste vad denne gjorde, eller den som lejt någon...ja hur det nu är med den saken.

H*n....visste vad som skulle hända med Sverige eftetr detta....att Sverige skulle sakta rasa, vilket det gjort.

Ingen annan har vågatt vara lika STARK & STÅ FÖR SINA & FOLKETS ÅSIKTER:

För alltid saknad & behövd i vårt kalla land.

Kommer aldrig glömma ditt engagemang & ditt inflytande.

Jag hoppas verkligen att det håller i sig & att våren & solen vill smyga sig på nu. Att ljuset återvänder till oss & gör det lättare att kliva upp på morgonen & lättare att finnas till.

För med ljuset kommer ju även mera energi & mera livsvilja.

Depressioner blir lättare & orken kommer sakta tillbaka.

Jag behöver verkligen få mera sol & värme & ljusa dagar för att kunna må bättre & få mera kraft att orka med livet & allt som det för med sig.

Resan mot att kämpa för ett värde i detta samhälle börjar frodas i mitt inre,

ännu bara ett litet, litet frö.

Men får det bara näring, ömhet & kärlek så tror jag att det kan växa & orka kämpa. Orka med allt jag VILL göra för det finns massor jag vill göra för att få ett bra liv & berätta för andra om det jag gått igenom.

Att få människor & samälle at acceptera oss "udda" vi som kallats för dumma & dåliga & plaserats i OBS-klasser vissa av oss. (vuxen//ADHD//ADD//ASPBERGER)

Jag hamnade inte där,

jag skolkade & orkade intet med.

Kämpade mig bort från föräldrar till ungdomshem & fosterhem.

Ungdomshemmet där trivdes jag, blev accepterad för MIG & blev stärkt, synd det bara var ett år. Men det året, utan det vet jag inte vart jag stått idag.

Hade min mormor & farmor att prata med,

min morfar & farfar & bonus farnor att åka till & andas ut & finnas till.

Fosterhemmet var en viss styrkekälla det med, kände mig inte som typ "hemma" där, men de var snälla....hade hästar & hundar som jag avgudade. Fick chansen till 3mån praktik i ett trav stall från de...jag gick då i 9:an & fic det istället för skola.

Var ett underbart ställe i stallen...både praktiken & fosterhemmet,

där fick jag energi :)

Tänk om de haft samma vetskap då som nu,

då kanske jag fått vidareutvecklad hjälp.

Istället klassad som dum & dummare & dummast.

Värdelös klarade inget alls.

NU vet jag varför,

men de som kallaat mig detta vet inget om min ADHD heller

de har inget med detta att göra.

Även om man har svårigheter, kallar man inte de personerna dum & värdelös, även om man inte vet varför.

Helst inte ens egna föräldrar & senare även syskon.

Du kan inget, du ska inte ha jobb du ska inte ha barn du ska sitta på psyk.....min systers ord.

Du kan inte "det där" 

Du fixar inte "det där"

Mina föräldrars ord om allt jag försökte med,

ville hjälpa till hemma med att ex. laga mat, diska, tvätta...nej jag kunde inte jag fattade inte.....i 8:an låste de in mig på psyk i nästan ett år.

Bodde myckett hos min mormor,

mina föräldrar orkade inte med mig,

orkade inte krama mig & prata med mig.

Iställett dessa ord & sen slag & ignorerades.

Sen förhållanden på förhållanden samma visa,

sökte efter detta jag alltid haft.

Detta nertryckande värdelöshets mörker.

DEt tyckte jag att jag förtjänade,

gör jag ännu, men har fått träffa människor i vården

som säger tvärtom....du kan du är BRA MAMMA....

VAAAAA????

Jag är ännu chockad över de orden,

jag & mina barn har bra & nära kontakt....va???

ÄR det mig du pratar om???

Jag gömmer de orden & försöker få in dem iallafall,

måste tro på dessa ord. Tro att detta är jag.

För flera år sen då visste jag detta då kämpade jag

mot folk, sa ifrån, bad folk dra år H*****

men inte nu längre,

nu tider jag & tror på deras ord & tar emot & gör som jag blir

tillsagd & låter andra styra mitt liv. 

MEn snart, snart kommer jag upp lämnar även de som idag styr mig

& ber de dra & lägger de inte ner, anmäls de för denna ständiga terror & jag tar kontroll över MITT liv.

DET är min dröm & hopp....mitt ljus i detta mörker. 

Så snälla solen & våren kom nu & hjälp mig,

jag har under några dagar nu kännt sådan inre styrka blandat

med denna värdelöshet,

låt mig intte tappa den nu.