Varit helt däckad av värk 7 dagar nu   Hela ryggen låser sig & kan knappt gå.  Knappt sitta utan stöd bakom nacken. 

Idag är första morgonen jag vaknat utan att behöva samla krafter för att ta mig upp, värken sitter där men är betydligt bättre iallafall. Bara hoppas på att det vändert nu oxå för denna gången. Värst är den förlamande tröttheten. Känns som man går i sömnen hela dagarna eller nåt.   Vill bara sova, men samtidigt någonstans så finns det någon del av hjärnan som är pigg & vill göra saker, men kroppen vill inte. 

Sonen hemma & sjuk idag & toppen väder, men första dagen så ingen hög feber så ska nog ta mellis ute iallafall så får vi frisk luft & piggnar till.

Väntar på svar om lägenheten oxå, fatta intet hur lång tid det ska ta att skicka ut ett svar, var ju 27e svaret senast skulle vara inne så då borde de ju kunna skicka ut svar de med *suck* vill ju veta om vi får den & om vi ska flytta in i helgen eller inte. 

Myndigheter grrr de har makten att göra som de vill, de ska ha svar i tid annars det & det....men skicka svar själva  kan de inte göra. 

Var till af igår oxå för att träffa en coach......ingen som dyker upp,

hade det varit jag som intet dykt upp hade det blivit ett herrans liv, men de kan ju göra som de vill i sin tur istället & jag snällt vänta som en annan mindre vetande sak & vara tacksam för att tfå finnas till.

Demokrati...bah.....smygdiktatur är det i detta landet,

det pratas om all skit i u-länder,

men det är lika illa här oxå, men då oxå i smyg & ingen vågar säga något.

Är lika från många myndigheters håll,

socialtjänst, af, fk, bostadsföretag, arbetsgivare m.m m.m

Är man inte rik är man inget värd,

är man sjuk ska man helst avrättas, inget de säger, men så de agerar.

Haft fullt upp & humöret varit upp & ner hela tiden ett tag nu. 

Mycket som hänt & mycket som händer & när man börjar slappna av igen kommer massa känslor åter. 

Kan börja tjuta i en handvändning & i nästa hitta på en massa skoj & bus.   Så det är verkligen upp & ner hela tiden. Men positivt, lilleman börar må bättre äntligen, astman fungerar bra nu & han är piggare, har börjat sakta få en relation till sin pappa & pappa försöker verkligen nu att närma sig honom. Håller bara tummen & mer ändå att han fortsätte r så oxå & inte sviker sin son igen.

Har rivit ifrån jag med nu att jag sköter INTE deras relation & jag tar INTE ansvar över han längre. Han kan inte komma & fråga mig mer ex. men vad ska jag säga då, vad ska jag tycka? Hur ska jag göra, hur ska jag känna?

Han kan INTE heller komma & ta för givet att jag ska gissa mig till vad han menar då han säger max en tredjedel av det han vill få sagt, han MÅSTE prata med oss.   Måste ta EGET ansvar över sitt liv, sina känslor osv.....jag har fyra barn & behöver intet ett vuxet  oxå....det är bara bara stopp.

Var igår & kolla på en lägenhet,

sonen älskade den....ligger i ett böandat område & jag är lite osäker, men ger det en chans & tackade ja....väntar nu bara på svar om vi var först eller ej. Inflytt då första okt.

Vi längtar verkligen efter VÅRT hemma nu.....för tiden här hos xet har varit turbulent & kantad av bråk & trots fint & lugnt område vantrivs vi barnen & jag.  Det pga av alla hetsiga bråk & slitnngar & sonen en pappa som inte varit närvarande & hjälpt oss då allt rasade samman helt, för vad var det HAN gjorde innan då allt rasade...jo han FLYDDE & han flydde ensam, räddade sitt eget skinn & svek & lämnade oss. 

Vi blev lämnade kvar med trakasserier från grannar & mögel. 

Går detta att rädda?
Går det att reparera den skada allt tagit?
Sonen säger till pappa, "du måste vara snäll nu pappa, man måste ju dett förstår du" & pappa frågade om han fick bo med oss sen....."ja om du är snäll nu pappa för det är du väl?"
Jag gråter än när jag tänker på vad han fått  gå igenom & FÖRST NU försökte sonen närma sig pappa & kramas för det har aldrig fundgerat innan. Pappa har dragit sig undan, gömt sig i sysslor & jobb eller setstel som en pinne i soffan med sonen liggande i knä & kolla på tv.....haft armar på ryggstödet på soffan istället för att kramas & tvmysa med sin son. Han har inte tagit i sitt barn på riktigt sen hans födelse, inte atförren NU,

Ja jag är livrädd att nu när sonen börjat  kanske lita på pappa att han drar igen....nästa gång det stormar då,,,,,flyr han ensam igen då???

Måste jag alltid påminna han om hur man ska bete sig (vilket jag ska försöka skita i) eller kan han lätra sig ansvar.

Läst aftonbladets granskning om psykiatrin nu ett tag & tog mod till mig skickade in min  egen historia oxå. 

Skönt var det att få den ur systemet & kan den hjälpa så är det toppen.

Efter diagnos panikångest 1995 fick jag piller utskrivna,
samtal hos en kurator som tyckte jag var "för frisk" för samtal & inte behövde det. Jag hade då gått igenom en barndom med missbruk & fosterhem & ungdomshem då jag bara ville hemifrån & misshandel & ett förhållande med misshandel, fick två barn där som pga sambons misshandel var jag tvungen sätta de i fosterhem för att skydda från sambons vrede.
Då var jag för frisk. Åt piller 6 månader & var avtrubbad & ingen koll, skaffade mig stora skulder under dessa månader. 
Hände inget mer ändå, jag försökte tom ta mitt liv med dessa piller, inget hände & jag ville slutat, läkaren sa nej....slutatde självmant ändå. Men skadan va redan skedd & jag mådde dåligt & ville inte finnas. Men samtatlshjälp fanns inte. Kämpade några år för samtal inget hände. 
Höll mig uppe hjälpligt tmånga år & började tom plugga men det destruktiva beteendet följde med hela tiden jag straffade mig själv genom dåliga förhållanden plus förnedring från mina föräldrar, jag var inte värd mer.
Nu 2011 har jag åter igen väntat på samtal efter brytit ihop helt, väntat bara tre år på samtal & kbt. *suck* inget hänt ännu....fått kliva upp själv igen.
HAr oxå fått diagnos adhd....bla men oxå fibromyalgi & mikroskopisk colit. Mina funderingar är om min barndom gjort mitt adhd liknande symtom plus nu även fibromyalgin.
Fått kämpa som galen för den diagnosen & mött motstånd & tom trakasserier från primärvården. 
Mitt psykiska har de aldrig ens sett mer än EN  AT läkare....underbart duktig läkare. Men igen inget hände.
Gällande adhd...piller, inget samtatl eller kbt.....vilket jag tjatat som galen efter. Finns ju alternativ som healing men detta kostar ju massor. Lugnande, rel. svaga & "snälla" får jag ut nästan hur mycket som helst bara maila & de skickar till läkaren & denne (hela tiden olika) skriver ut. 
adhd utredningen tycker jag gick väldigt fort bara några månader för mig & jag sökte den själv, men förtydligade att oxå barndomen & senare spelade roll i mitt beteende som gick in i adhd. 
Men kändes som de inte lyssnade på det örat. 
adhd diagnos dec-2010 piller ca 6 månader. sen slutade jag slälvmant då jag glömt de två dagar & dett jag känt innan at jag blivit bättre höll i sig så jag trappade ner själv & mår toppen idag i DET avseendet.....är istället annat  som gör att jag inte mår bra.
Mitt förflutna jag aldrig fått bearbeta (fram till förra året i princip) dåligt självförtroende som följd av detta. Destruktiva tankar....ibland självmordstankar eller skada de som gjort mig illa tankar. Men då tar jag lugnande. Men ska det behöva vara så. Ska man aldrig få hjälp. ÄR det självrensning i Sverige genom att iignorera???
Följden för mig har ju även varit att jag intet orkat jobba längre perioder, jag KAN ju inte. Det har föräldrar, livet & samhällett & vården lärt mig. 

Hemma & sjuka idag då, svettas & fryser samtidigt både jag & sonen. Halsen svälld & magen kass. 

Känns som man bara vill sova & sova....febern inte skyhög tack & lov. Då hade det blivit problem med att ta hand om sonen om febern varit värre så man nästan somnat.

Tugga massa panodil & vitlök så man står på benen nu iallafall & mysa med glass & filmer. 

Så less i övrigt på detta underbara samhälle....så det bidrar ju kanske oxå.

Inskriven på af sen 1 aug & deras kvarnar maler LÅNGSAMT vill de inte få ut folk & få ner statistiken????

Bara undrar. 

Utan dagar kvar=ingen ersättning & vägrar soc & deras nedtryckningar & trakasserier.

Man blir direkt nertryckt när man kommer dit för man är där & TIGGER pengar.....alla är lika kommer man dit är man en dååålig människa....ursäkta mig jag betalar skatt & jag jobbar då det funnits jobb & jag varit frisk.

Men nej man är bara ivägen & mn bara tigger pengar,,,,

så en vecka ma har af på sig denna gång....ska få en coah men ingen ersättning då jag går hos denne coach. 

Ny utredning på rehab för värken men man ska ju ha råd & gå dit kanske oå???

Fick reda på de har intyg på min fibromyalgi den som läkaren sa inte fanns,

den läkaren som klassat ner mig med hypokondri & drogtester pga värken.

Fått mig söka mer & mer hjälp för att få veta vad värken beror på.....jag kan ju inte komma till af direkt & säga jag har värk som hindrar mig i mitt arbete men jag vet inte varför......vad sätter ni idå för kod???

De kan konstatera på rehab jag har värk MEN inte varför. 

Nej idioti & de tror folk går på det då??

*suck* 

Men jag har ju alltid vetat det varit stressrelaterad värk....& fick ju diagnosen 2007 som sen nästa läkare sa inte existerade & tryckte ner i skorna.

Sjukskriven kan jag inte vara mer & bara vänta & vänta....har ju bara ersättning på sjukersättning inte på andra halvan på sjukskrivning.

Dessutom väntat så många år på hjälp så fungerar ju inte vänta för ingen hjälp kommer ju. 

Begära mera lugnande som kan tas vid behov som jag ätit de senaste tre åren pga allt detta.

Mer såna, bita ihop & jobba & få lite värde kanske. 

Känna sig värdefull & bli stark & ta reda på mer & mer & slå tillbaka....anmäla läkaren en gång för alla.

TA hjälp av rehab få fram alla journaler.....läkaren har ju ställt EGNA diagnoser som bara funnits på den vårdcentrals datorn.....men som andra kommit åt så inte spärrat tack & lov......stor skillnad på mikriskopisk colit & crons.....fick en chock när en stafett läkare sa det....va???? stort fråetecken.......frågade då min mag & tarm läkare som blev rasande. 

Väntatt på tid på nya vc sen APRIL för nya utredningar på värken då jag knappt kan gå ibland skulle behöva nytt recept nu efter lång tid oå men blir väl akuten som gäller i vanlig ordning.

Regnet ligger som ett tak över oss idag & de säger det är oväder på gång, bor tack & lov inte i riskzonerna för detta. 

Arbetsförbedlingens rehab grupp idag & se om något händer med arbetsträning.....är ju så sjukt....svårt sjuka SKA arbeta fast de är döende. 

De som KAN arbeta men behöver hjälp ut de får bråka & vänta & leva på marginalerna eller under. 

Eller jobba inom kommunen med lön från soc.....va????

Aldrig i hela **** att jag ska jobba PLUS TIGGA pengar av soc för att ha TILLSTÅND att jobba i detta samhälle.

Då ser jag fasiken hellre de sätter helpension på mig så jag slipper all denna väntan & våndan.

Nu ta det lugnt ett tag & kurera min rygg som inte är mycket bättre idag & vågar inte ta värktabletter heller då jag måste köra bil så det blir tyvärr inte förren i em jag kan ta någon sådan.

MEn ska testa med linement. (ormsalva) är ju så domnad oå så vågar inte döva med Ipren salva, risken är ju då att jag inget känner alls då. 

Trött, seg & allmänt kanon hängig...känt av det flera dagar, men ingetrt som vill bryta ut. 

Halvvägs in i september & går i linne ute på dagtid ännu, 

känns som sensommar väder & lördagen bjöds å kalas väder & grilling. 

Glada goa vänner & bra musik & avkoppling,

exakt vad själen behöver.   

Fick ett mega ryck idag med storstädning iallafall vardagsrummet fick en omgång & sonen fick rensa bland leksakerna.

Har sån sk hemlängtan & ångest, vill inte bo här & hatar bostadsbristen i denna stad. 

Men alternativet: grannar som trakasserade oss plus mögel i badrummet som vi blev sjuka av & bostadsbolaget struntar i fastigheten.

Så alternativet är ju detta...bo med mitt ex (sonens pappa) tills vi kommit tillräckligt långt fram i kön för att få bostad i det stora bolaget...samtidigt tligga på som sjutton på de mindre, men passar mig för de som inte finns med kontor på orten.

Dessa bolag som i flera avseenden & ställen ÄR oseriösa & missköteter fastigheterna. 

Så bita ihop & hitta på roliga saker med sonen för att mildra hans hemlängtan oxå.

Visst bor vi med hans pappa, men bostaden är bara exets i alla avseenden.....luktar & känns han & hans möbler & saker.....vi har våra möbler nerpackade & alla tavlor, mattor, lampor m.m som är VÅRT HEM.....exet flydde ju ENSAM från terrorn från grannarna & lämnade oss kvar & den känns hårt plus allt annat skit som hänt oss mellan.  

Ja ja får ta ett ryck nu med, affären & inhandla veckans mat....känns så orkeslöst idag bara,

men SKA bita ihop.  

En virkad väska passade bra in på nostalgidagarna här i sep. ;)