En gammal barbie docka jag fick när jag var 5 år någongång på 70-talet, finns sparad & fick nya kläder & framtagen på bästa platsen :) 
Virkade även en skål & stärkt :) 

Känns verkligen att det är höst nu, kyliga kvällar & nätter. 

Stövlar på & varma tröjor, mysigt på kvällar med levande ljus.

Salsakursens första dag igår   var superduper kul & hittade muskler i vila heh men kors i taket, ingen träningsvärk idag.

Klippte mig igår oxå, hela tre dm tog de av...är stor förändring av mitt liv nu, minska stressen & ta hand om mig själv.

Af på tisdag igen & vet ju inte vad som händer då så bäst passa på nu medan det går.

Nu tv mys ensam med en stickning....en sjal till dotterns födelsedag ;) 

Vaknade av regnet som öste ner, 

låg kvar alldeles för länge i sängen & blev en snabb frukost.

Men det var det värt. 

Lämnat sonen nyss hos dagmamma, snart iväg & klippa mig  

ska bli skönt bli av med lite nu känner jag så blir en helt ny

frilla. Sen ikväll börjar salsakursen som jag sett fram mot,

kommer gå den själv så lite pirrigt är det ju, men spännande.

Ett till steg i min mentala stege att återkomma till ett liv.

Ett liv där jag trots sjukdomar & värk & ingen hjälp m.m

kan få må bra i själen iallafall & då orka bråka mer oxå.    

Ett år äldre idag då & kors i taket fått en dag UTAN stress & glåpord m.m från exet....hm....men iof är kvällen inte slut än :( 

Men bara hoppas det håller i sig iallafall.....håller tummen & lever på hoppet.

Hela livet är ett stort stressfält, men det positiv stress som kroppen behöver. Men utsätts man för ständigt återkommande negativ stress blir man sjuk & jag har väl haft oturen att gång på gång på gång på gång .......bli utsatt för denna stress....till slut blev jag sjuk.

Värk i hela kroppen....magen i olag......stressnivå NOLL...irriterad över småsaker tar åt mig av småsaker m.m bara en liten droppe i havet.

Hur blir man frisk???

För hjälp i vården???? 

Näää aldrig sett det,

denna gången ca TRE år har ag väntat nu på samtal i psykvården.....& hela tiden den satans kommentaren HAMNAT MELLAN STOLARNA:::::::::  

öööööh jag är LESS på den kommentaren//ursäkten.....den hjälper ju  knappast mig efter alla år med samma samma visa.

Får jag höra det en enda gång till eller att hamna i den sitsen at måste tigga hos soc för man inte får hjälp med arbetsträning & terapi & då inget JOBB för sjukskriven för länge så är nollad//ingen ersättning på halvtiden....händer något av dessa igen då.....******exploderar jag rejält......taggade bara rejält på AF sist.....så kommer samma igen...då helvete.......dessutom arbetsträna via kommunen få ersättning från soc det innebär en sk lön på ca 1000 kr per månad........för halvtidsjobb.......aldrig i hela helvetet...... 

Tittade ut idag & bilen övertäckt (nästan) med löv. Termometern visade 10 grader *brrr* nu går det undan med kylan.Men, men skönt med höst på sätt & vis är klarare luft & enda tiden på året som jag är helt fri från astma :) så är ju rätt skönt egentligen, kanske skulle man ta en älvpromead idag. Får klura till sen om det inte blir ösregn lutar det nog dit. Väntar ännu på att få komma ut i arbetsträning,varit inskriven sen 1 augusti *suck* har ju inga dagar kvar heller så måste ut NU så jag får ersättning.....*grrrrr* men sakta sakta maler kvarnarna i detta kalla land.

Ja nu är det verkligen full fart med allt,

varit på nostalgidagarnas första dag & åkt guidad tur med en gammal buss från 1968 :) var såååå uppskattat av grabben på 5 år, satt som ett ljus i en timme på bussturen. 

Sen köpa lite lördagsgodis till imorrn,

så nu är det mat som gäller sen gå igenom alla loppis saker vi ska ut med imorrn på ett barnens dags loppis.

Hoppas så på att det inte ska komma en mega attack i natt med klådan nu efter all sk vanlig stress. 

Då kommer jag att vara zombie imorrn,

men bli av med stressmoment....hm....svårt kämpat med det i så många år :( hur jag än gör så går något snett & mitt underbara :( ex är där & hjälper till med stress processen.

Men numera är jag säker han är största boven.....minsta sak//dumhet//kommentar från han....kliar det som satan.....en timme innan han ska komma kliar det & ryggen GER UPP *& magen är helkass & jag på helspänn. 

Man kanske skulle försöka hålla sig här mer, mer än bara i perioder då menar jag.

Men kanske fått svar på många gåtor kring min hälsa iallafall. 

Värk i massa år som ingen hittar svaret på & klassad som hypokonriker blir man ju då oxå. Känner mig nästtan så oxå....men värken är ju kvar. 

Men efter återigen massa läsning så hitta jag det jag sökte, en sida om stress & symtom....men på denna sidan mer utförligt m.m

Stressammanbrott//sjuk av stress.

Värken i nacke, axlar & rygg & låsningar & domningar i armarna & värk i armbågarna är tydliga tecken på stress. 

Samt en enorm klåda utan utslag. 

Samt så mycket annat. 

http://www.helhetsdoktorn.nu/tipsv35.htm

Där hittade jag lättläst om stressen. 

Nu kämpa få en läkare att TRO mig denna gången då :( 

Samtidigt har jag ÄNTLIGEN fått rullning på arbetsträning, ska nu till den 13:e fundera på var jag vill vara & vad & om jag vill plugga & omskola mig. Mit i all denna stressvärld, men aldrig i ***** jag sjukskriver nig igen, inte en chans. 

Nu SKA jag ut & känna att jag oxå har ett värde & ta det försiktigt istället då. Varva ner. Känna mig värdefull, för blir mer stressad hemma i min privata situation, den tär mer & där problemet ligger, det som utlöst stressen NU & även då den antagligen började. 

Få veta hur stor skada all stress i alla år gjort & komma ur den & jobba. Kunna få vara en glad mamma & orka leka & inte bara bli hyper när det händer för mycket saker.....ryggen rasar & nu klådan som är för jävlig. Kliar & svider & bränner i benen & blir nästan galen. Börjat även i armar & huvud. 

Nu ska vi hålla igång en hel helg med massa aktiviteter såsom bla barnensdags loppis m.m kommer bli tufft, men har  mediciner hemma om det skulle bli FÖR hemskt, men samtidigt så är det privata lugnare just då så är det bara kul med dessa aktiviteter, fasar mest för nätter just nu med klådan :(

Finns alltid detta men.....det ligger som en snara över halsen & dras åt så fort jag börjar må bra.

När jag känner att jag har mera ork, 

att jag gjort något bra.

När jag känner att JAG har ett värde.

Då kommer detta MEN.....passa dig,

du kan inte, du fixar inget, du är värdelös,

förstår du verkligen inte  du KAN INGET....

du har ingett värde i detta samhälle.

Ingen vill ha dig, ingen vill höra DINA åsikter.

Ingen vill se dig DU ÄR FUUUL:

Försök förstå det nu.

Hur bli man kvitt dessa tankar, detta MEN???

Hört detta i hela mitt liv & de senaste åren har jag trott på 

dessa ord.

Tror på dem ÄNNU.

Men nu ska jag upp & må bra.

Jag har fått en diagnos....ADHD....

visst mediciner hjälper mot ADHD:n

men de hjälper inte mot ångestetn & känslan

av detta MEN & VÄRDELÖS.

Vad hjälper mot det???

FÅr man någonsin bort de & kan LEVA???

Får jag nånsin ett liv???

Eller måste jag finna mig i att vara där jag är nu,

totalt mentalt slut & orkeslös & skulle behöva någon

son varje dag ger en knuff för jag ska orka,

som varje nat finns i samma hus så jag slipper ångesten

på nätterna. Ångesten & rädslan &T ensamheten.

En personlig assistent på natten & någon som kknuffar mig framåt.

Är det så livet kommer bli?

Kommer jag nånsin ORKA jobba & få ihop allt

eller är dett kört från start? 

Men de drar ut på pensionering "bara för att"

Som vanligt med allt i mitt liv,

hamna "mellan stolarna"

allt dröjer allt drar ut på tiden.

Varför???

Varför just jag?? 

För var ont i min barndom gjrde jag för att förtjäna detta???

Kämpat & kampat & ändå bara setts som "dålig" & "dum" 

& "ivägen" 

överallt.

Hemma med föräldrar....vården....skolan....soc, bland de "normala icke utstötta barnen i skolan" bland de "riktiga" värstingarna....de i samma mellanland som jag hade jag kvar som vänner...

sen vuxen...lika än från mina föräldrar, sen även syster, förhållanden, sk vänner, vården, soc, af, fk, ....hamnade alltid "mellan stolar" ingen ville ta tatg i vad felet var trots jag bad & vädjade & grät & till sist struntade i allt & allt rasade samman. 

Raset kom efter 14 "vuxna" år, & 9 år av de var en STÄNDIG KAMP & VÄDJAN OM HJÄLP.

Då finns ju hela barndomen oxå med ....18 år till.....

Nu 6 år senare efter raset & diagnos sen 4 månader då ska jag ställa mig upp igen & vinna tillbaka mitt liv. 

Arbetsträna, söka jobb, vara duktig & bra.

Men hur?

Jag kan ju inte & dett kan inga mediciner fixa.