En önskan finnes,

en önskan om ett "riktigt" liv.

Var finns det, känns så avlägset just nu,

38 år har gått, bara motgångar & kritik.

Den lilla positiva energi jag fått genom

uppmuntran & beröm nu de senastet 2 åren (den är inte mycket) den kan jag inte riktigt tat in.

Kan inte riktigt tro på dessa varma ord,

gäller de verkligen mig???

Jag som bara fått höra hur dum & dålig & värdelös & sjuk jag är.

De orden sitter fast i min själ,

de har lämnat spår som aldrig försvinner.

Kommer jag någonsin få självkänsla,

kommer jag någonsin undra vad folk "egentligen" menar med vad de säger till mig?

Eller kommer jag alltid analysera sönder allt?

Alltid numera trycka ner mig själv med allt gammalt skit som

jag fått av andra? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trots allt så blev:) det några julkort i år iallafall,  två av de är här...       ...

Har fastnat lite för dessa små figurer, de är så roliga att göra och så går det snabbt.           ...

Lucia på förskolan imorse   supermysigt trots blötvädret, de brukar alltid vara utomhus.  Kanonduktiga allihopa och är liten grupp så de har ju mer tid och barnen har kul oxå då.   Somnade en stund sen på soffan hemma, har sån sabla värk just n...

Är ju Lucia idag, men någon vidare stämning vill inte infinna sig ändå....dottern hade lucia i skolan igår & superdupermysigt var det, men stämningen fanns lixom inte där..... inne i en fas då allt känns tomt.....känner i princip ingenting alls, st...

  jaha då har vi kommit halvvägs in i kalendern för nedräkning till julen.  rasade ner i ett hål igen och trodde jag aldrig skulle komma upp igen,  blir så själsligt trött på dessa ras.  När får jag komma upp och leva, känner mig ensam och fö...