Skönt med lite ledigt idag för sonen, haft ont

i benet & lite feber idag efter sprutan.

Men annars inga andra komplikationer.

Jag klarade mig med bara ont i armen

Mys-stund nu med julfilm innan vi fixar  lunch,

inte kommit på någon bra lunch än heller så få

se vad skafferiet & fantasin hittar på.

nu har sonen fått vaccin mot svin.....likna inget jag sett innan
de hade lånat lokal i ett kapell & folk köade in & väntade ca 30min
in i lokalen trots vi var där 13.15 & de öppnade 13.00
massa skrikande barn överallt, men ingen kaos
men känslan i mig var kaos & otäckt.
Jag fick vaccinera samtidigt som sonen, vilket kändes bra

för oss båda.

Synen av denna kö inne där & alla människor & oroliga miner
kändes nästan som i U-länderna & där krig härjar *brrrr*
inte reagerat innan, men nu först har jag oxå reagerat med oros-

känsla i magen. Men nu är det gjort iallafall & vi festade på choklad

& pepparkakor när vi kom hem. :) hade lovat sonen det om han var

duktig & han var SUPER duktig, även i kön in, tror han tyckte det var spännande.

Testa ny kryddning i kycklingen idag & blev riktigt bra måtten är bara ca: mått eftersom jag aldrig använder mått utan måttar på känsla & ögat.

ca400g kycklingfile

wokgrönsaker

ca 2tsk gurkmeja
ca 2tsk kanel
ca 2tsk ingefära
ca 2tsk malda nejlikor

ca 1/2 dl sirap

1 burk cocosmjölk

skär filen i tärningar & fräs med grönsaker,

krdda & häll på cocosmjölk & låt puttra på

svag värme ca: 15-20 min

sliter mitt hår....potträna sonen nu & kissiga kläder & bajsa på golvet, ja allt
som hör till, men tyvärr en karl som inte är till hjälp...då i fredags första dan jag körde igång på riktigt efter att försökt få han hjälpa till då han gnäller han inte är med på något som har med sonen att göra...då vräker han ur sig efter andra paret kissbyxor...är det inte bättre med blöja på...gaaah....vräkte ur mig att ska han ha blöja till han är 6år eller..........morr....han bara tittade oförståene på mig*suck*

Sitter & myser med barnen & kollar på tv,

fått upp lite stakar & stjärnor & mörkret

känns inte lika mycket nu :)

Snart fixa matsäck till imorrn så är den

klar & vi kan äta frukost i lugn & ro sen

bara klä oss & åka till tomteland :)

Urk, nu föll jag ner i de mörka funderingarna igen.

Känner mig så liten & obetydlig, sambon kommer med

sina "kommentarer/antydningar" om hur lite jag är värd.

Säger det aldrig rakt ut, utan inlindat i "fina" små pikar.

Aldrig ett vänligt ord, aldrig uppmuntran.

Alltid överdrifter & oförstående för att jag mår riktigt dåligt

av det han gör, hans oförmåga att kommunicera...jaja han pratar

ju, men enbart gällande vår son, vår ekonomi som inte längre

är vår trots vi bor under samma tak & alla pengar går till OSS på

ettt eller annat sätt.

Mitt & Ditt är hans melodi numera, har väl alltid varit men inte lika

stort som nu. Så svårt att beskriva i ord, känslorna finns inne i mig

jag är ledsen, men kan inte gråta, jag är sårad & liten & rädd.

Rädd att det ska ta slut fast jag vill inget hellre än att få vara ensam.

Singel-livet lockar inte alls, utan bara det att vara ensam utan att allt

ska handla om han, utan att allt jag gör eller säger måste tänka på vad

han tycker hela tiden, vara på min vakt så han inte blir arg.

Han har aldrig slagit mig innan, men varit disträ & varit i andra tankar

att han gjort vår son illa fysiskt några ggr & det är det som skrämmer

mig mest med att lämna honom.

Att då är han på deltid ensam med sonen & vad händer då han har annat

i tankarna, när han inte tänker sig för riktigt.

Skrev en dit för ca 1 år sen...hm....samma sak då & är ännu fast i samma.

Vandrar i mörker.

Känner det som att jag vandrar i mörker,
ett ständigt mörker som omsluter mig med full kraft.
Har ingen kontroll,
har ingen makt över mig själv.
Detta mörker har kommit för att stanna & hur jag än gör
så faller jag alltid tillbaka igen.
Det hopp som för så längesen fanns,
det är nu borta.

Mina tankar vandrar i mörker,
de ser inget ljus.
Ljuset på andra sidan jag hör andra prata om,
var finns det?
Famlar i mörkret & ser ingenting,
känner inget hopp, känner ingen glädje.
Var kommer detta mörker från?
Hur kommer jag till andra sidan till ljuset?
Kommer det alltid att vara så här i mitt inre, kommer
jag aldrig att kunna känna hopp & livsglädje?
Kommer jag alltid att få kämpa för att kunna överleva i själen?
Kommer den alltid att vara söndertrasad?

Hela mitt liv har bestått av kaos & bråk,
har alltid fått höra hur liten & värdelös jag är.
Det redan som barn & sen bara fortsatt hela livet.
Förhållande efter förhållande blir det lika igen & igen & igen,
kommer aldrig ifrån det.
Det förföljder mig som en ond skugga & går alltid på samma
smällar igen.
Varför kan inte jag få bli behandlad som en människa som har
en betydelse, som är älskad & omtyckt.
Som får leva på lika villkor som andra & inte tryckas ner i detta
ständiga mörker igen & igen.
Den psykiska nertryckningen är miljarder ggr värre än att få slag
& sparkar.
Det biter sig fast i själen & känner mig så liten & värdelös,
som att jag inte längre har någon rätt att exixtera på denna jord.
Att jag bara finns här för att andra ska ha någon att trampa på,
någon att få ur sig ”sin” ilska & skit på.
Känns som att jag förtjänar att bli behandlad på detta viset, som att
det är mitt öde i detta liv.
Att vara en soptunna till andra som mår dåligt att få ösa sin skit på.

Varför jag?
Vad har jag gjort för fel som gör att jag dras till de som vill mig illa?
Vad har jag gjort för fel för att hamna i detta ständiga mörker?

Jag lever i ett liv med ständiga pikar om vad jag inte kan,
vad jag inte gör,
vad ”han” gör för mig för att jag inte kan & inte orkar.
Aldrig ett gott ord,
aldrig en uppmuntran att orka fortsätta,
bara dessa pikar ständigt ständigt.
Bara dessa små pikar dessa små ord som krossar totalt.
Går nästan aldrig ut längre, ”han” måste vara med annars
orkar jag inte ut. Klarar inte av att visa mitt fula plyte ute bland
folk, orkar inte möta andra längre.
Måste ständigt har ”han” med mig,
de ggr jag orkar ut ensam är när ”han” inte är hemma & jag MÅSTE ut
för att uträtta något, men då kommer ångesten & tankarna.
Vad säger ”han” nu om jag är ut utan han.
Vad kommer för pikar nu när han kommer hem?
Alltid denna ständiga rädsla för var han kommer att säga,
när orden är slut vad kommer då?
Kommer slagen då?
Om jag säger emot, vad händer då?
Vågar knappt tänka den tanken att svara emot längre,
vågar knappt andas när han är i samma rum.
Rasat ner i detta eviga mörker jag inte kan komma upp ur längre,
detta otäcka mörker där inget ljus finns.

Vill inte ha det så här, men ser ingen väg ur detta mörker längre,
har fallit för djupt.
Ser inte längre ytan, jag har tappat bort den nu.
Varför just jag?
Varför är jag fast i detta mörker?
32 år av mitt 36åriga liv har jag levt med detta, kommer inte ur.
Men vem tror på det man säger när inga bevis finns,
när ”han” verkar så snäll & gullig utåt sett mot andra.
När ”han” påtalar hur snäll han är som ställer upp & gör så mycket hemma
för att inte jag orkar med.
Men det är ju ”han” som gör att jag inte orkar ta mig upp igen & orka med
att leva igen.
Efter mitt ras i sjukdomar blev jag väldigt dålig, men fick ingen hjälp uppmuntranav ”han”
bara mummel & mutter & ”åh vad jobbigt”

Sen kom alla pikar om hur ”dålig” jag är som inte kan & orkar,
när jag försökte orka med att göra något såg ”han” det aldrig.
Jag fick påpeka det till slut & då kom bara mummel,
inte en kommentar alls & ingen uppmuntran.
Pikarna växte & växte & idag är de ständigt ständigt varje dag flera ggr/ dag,
Ibland direkt jag slår upp ögonen som kommer de, pang, som en blixt.
Svarar jag mot får jag en svart blick & jag tystnar direkt.
Han har sina hållhakar på mig pga av tidigare liv där jag oxå blivit illa
behandlad & misskött mig & min ekonomi så jag är beroende av denna ”sak”
Ja jag kan inte ens kalla han människa eller mänsklig längre,
det är borta helt liksom mitt hopp & mitt liv.
Han utnyttjar mina svagheter för att få makten över mitt liv över mig själ,
för att igen sänka mig i mörker.
Finns snart inget mer att leva för.

DEgen klar & på jäsning & sitter & letar efer var man lägger in länk i bloggen,

står att det skall finnas en ikon med kedja, men finns ingen här på min.

Finns att lägga in bilder & html men ingen kedja så funkar inte att lägga in

länk till annan sida i min blogg.

recept.nu" href="http://recept.nu/1.8113/johan_sorberg/kakor_tartor/mjol/karlsbader_bullar">http://recept.nu/1.8113/johan_sorberg/kakor_tartor/mjol/karlsbader_bullar

Ha ha hittade på det nu, var ju tvungen att markera länken först då gick det

att klicka på kedjelänken, därför jag inte sett den innan för den inte varit

markerad. *S* tänk så blind man kan vara.

Bakdag idag då börja med kanelbullar med fyllning av mandelmassa, smör & kanel *Slurp*

Sen saffransmuffins, bara att leta reda på recepten & börja nu snart då.

http://recept.nu/1.8113/johan_sorberg/kakor_tartor/mjol/karlsbader_bullar