Sitter & kollar runt på YouTube & hittade lite örongodis som värmer hjärtat...

två underbara röster tillsammans.

Så där ja, nu var det klart med strykning av gardinerna & fått de på plats

Möblerat om lite i vardagsrummet & blev att se större ut, behövs då det är

svårt att möblera det med tre dörrar in, en från hallen & sen på varsin sida

en dörr från vardera (2) sovrum & med fönstret på 4:e väggen så finns inga

"hela" väggar i rummet så att få plats med tv, soffa, databord & bokhylla har

varit ett pussel från början & lite om-möbleringar under de 2 år som vi bott här.

Men ett kanonmysitg vardagsrum & bra område så stortrivs iallafall med boeendet.

Sonen på 19 år ringde nyss, han är& tar körkort en massa mil bort & kommer hem

på torsdag *saknat* Allt har gått bra där & han verkar trivas bra, men verkar faktiskt

längta efter mamma lite hördes på hans röst plus han ringer eller messar varje dag.

Min lilleman är stor nu...hm....var tog tiden vägen egebtligen, snart är man väl

farmor oxå *kliar skallen*

Hm...ja innan yngsta fyller 10 (han är 3nu) så är jag nog både farmor & mamma till en

som inte ens blitt tånåring ännu *S* Ja så är det om man skall börja tidigt med barn

& sluta sent, men nu är det nog, nu vill jag ha tid med mig själv oxå & ta tag i MIG om det

nu kan finnas hjälp att få så jag kan ge oss ett bra liv.

Älskar mina barn över allt annat & lite till, de är mitt ljus & mitt hopp, min drivkraft att

orka vidare i livet trots alla motgångar & de har verkligen inte varit få.

Snarare att det är på gränsen nu till för många motgångar.

Fick faktiskt lite ro i själen idag, välbehövlig ro, hjärnan har för en gångs skull INTE gått

på konstant högvarv av skuld & ångest. Så himla skönt att kunna känna lite lycka iallafall.

Snart kommer lilleman hem från dagmamman efter en vecka hemma sjuk...han längtade

verkligen imorse & ville iväg snabbt som attan.

Funderar starkt på en kopp rykande espresso nu *Slurp*

Morgonstund har guld i mund....vad betyder det egentligen,

att man ska tiga still tills man vaknat riktigt så inte sk "grodor"

hoppar ur munnen kanske. Stämmer iallafall väldigt bra för mig,

jag är superseg på morgonen. Trött & zombie & stel i hela kroppen.

Reumatisk värk gör sig mest påmind då jag kommer direkt från sängen,

men brukar ju ge sig efter ett tag iallafall som tur är.

Sitter nu med en kopp kaffe & försöker vakna till liv så jag kan ta itu

med städningen sen.

http://www.tomteland.se/

Julgardinerna skall upp i veckan...lite tidigt *S* men på lördag åker vi till tomteland

med barnen & de ville väl eg. ha upp ALLT julpynt nu men får räcka med gardiner

& stjärnor & stakar. Resten får komma sen.

Tomteland resan är gnetad & sparad länge & en välbehövlig paus för oss att åka dit

& bara koppla av & ha kul. T.O.M mamma längtar dit

Tomteland & sagoland  i ett med massa gamla sagoväsen m.m

Ska bli så skönt att få komma dit.

Mitten av november & grått & mulet & inte ett spår av snö.

Sonen pratar om tomten & julen konstant, borde känna glädje, men den finns inte.

Tittar på honom där han sitter & kollar på en julfilm, hur hans ögon lyser av glädje,

men inuti mig är det tomt...helt tomt. Får skuldkänslor för att jag inte kan dela hans

lycka & förväntan.

Men det enda jag kan tänka på är min dotter som jag miste i maj....nej hon är inte

död....hon har själv valt att lämna oss, hon är en sk värsting. Hittar på sake, ljuger, stjäl,

slåss, misshandlar sina syskon, hotar döda oss vuxna, kastar b.l.a tegelstenar, samlar på

sig knivar m.m

Bråkat med myndigheter både jag & hennes fosterfamilj i många många år, utan resultat, ingen "riktig"

hjälp, bara bollats fram & tillbaka.

Försökt fått henne på behandlingshem...fått till svar av soc....vill ni verkligen ha henne där bland kriminella?

Va???? Vilket svar & än är hon inte där utan i ny familj...en jourfamilj som tog henne helt då ingen annan klarar

ha henne pga av hennes beteende.

Just ja glömde ju en sak...har sex mot betalning & soc vet det & gör inget *suck*

Känns bara så hopplöst, tar mitt elende aldrig slut?

Ska jag verkligen orka vidare med livet eller hamnar jag i mörker igen & igen?

Vill ha min goa dotter åter...men finns så mycket som hänt & hon vänder alla ryggen, alla som inte gör henne till viljes, först krossar hon sen försvinner hon.

Känner mig maktlös, arg, tom, ÅNGEST, SKULDKÄNSLOR.....folk runt omkring tycker bara jag är hård, kall & elak som inte är ledsen... det gör mig både arg & ledsen på dem.

Jag VET jag måste vara LEDSEN, MEN JUST NU KÄNNER INGEN SORG.

Är det något fel på mig som känner så eller är det att livet gjort mig kall & hård & ev.sjuk i skallen

har alla andra rätt de som försökt få mig inse att JAG är sjuk, de som tryckt ner mig & misshandlat mig & talat om hur psyksjuk jag är.

Har de rätt eller har de gjort mig orkeslös, trött & sjuk.

Har ingen livslust...har aldrig orkat klara mig själv har ju alltid fått höra sen barnsben hur dålig jag är att det är fel på mig jag klarar inget m.m m.m alltid nedtryckt, aldrig klarat ekonomi &/ jobb...måste ju vara fel på mig, måste vara mitt fel min dotter gjort så här, hamnat i detta.

Jag förtjänar detta helvete hon & många andra utsatt//utsätter mig för, men förstår bara inte varför.

Älskar julen med allt stök & mys, men just nu känns det bara ångestfyllt...hur ska pengar räcka till egentligen. Jag är 50% sjukskriven & andra hälften reklamutdelare så inte mycket pengar där. Sambon arbetslös & bara gnäller istället för att prata & försöka lösa problemen tillsammans. Dessutom tror han jag är gjord av pengar....köp det köp det...osv osv hela tiden. gaaah pengarna räckerknappt till mat & nu kommer julen JIPPIIII

Till saken hör den att sambon anser jag ska vara tacksam att han tar hand om mig iom jag sen tidigare har skulder & inte får egen bostad pga hårdare regler, jag hade börjat ta tag i mitt eget liv innan & försökt få ordning & betalat av allt då blev jag vräkt pga bostadsföretaget skulle bygga nytt & riva & vräkte ca: 100 hushåll hur som helst.

Jag var redan nere då det hände & försöke kämpa med det & allt innan...hade nyss träffamin sambo då & flyttade hem till han.

Fråga han om råd i hur man samla ihop allt man har & betala av.....det kan du ju inte göra då får du ju så lte kvar.....VA???? jag blev ställd & vågade inte säga något.....på den vägen blev det & är & gått 5år nu.

Pikar mig jämt &  hans ord är lag annars tjurar han & de orden då ligger kvar plus e orden att om jag gör bort mig byter han lås.

Så fast är jag...för finns inga bevis & vi bråkar jämt & inga pengar & han ska ha allt allt allt.....han tar över allt job hemma, han är med överallt jag går...ska jag iväg själv ser han till att jag blir sut på han (ett ex) så jag blir ledsen & rädd & tar han med. Så svårt förklara i ord, men idag har jag inget hopp, ingen livslust, inget liv, sönderstressad & vågar knappt öppna truten...& nu är det jul & megaångest.

Höstrusk & Londondimma...var tog snön vägen egentligen...den kom & sen försvann.

ÄR ju november, men känns inte riktigt som vintermånad nu, mera som hösten dröjt sig kvar ett tag.

Hann iallafall med pulka på gräset & en liten snögubbe, men nu börjar det ju dra ihop

sig mot 1:a advent & väntan på tomten. 21:A nov åker vi till tomteland & hälsar på

hos tomten & alla andra sagofigurer där. *längtar*

Barnen vill ju ha lite snö nu så de kan göra något ute, som det är nu är det inte mycket kul som finns

när det bara är kallt, rått & dimmigt.

När snön kommer kan vi ju iallafall bygga snögubbar & snöfort m.m & åka pulka 

Lite planeringar inför jul har redan börjat så jag slipper stressa in i det sista, några små klappar färdiga nu & väntar på att få slås in HAr iallafall köpt julpapper & snören så är bara tiden nu som fattas.

Sonen å¨3 år har nu åkt på öroninflammation & är på bättringsvägen, men är på gränsen mellan sjuk & frisk & i trotsåldern så är inte på solskenshumör direkt just nu  & är som ett plåster hela hela hela tiden *gäsp* men tur det går över & inte var svininfluensan. *pust*