Läst aftonbladets granskning om psykiatrin nu ett tag & tog mod till mig skickade in min  egen historia oxå. 

Skönt var det att få den ur systemet & kan den hjälpa så är det toppen.

Efter diagnos panikångest 1995 fick jag piller utskrivna,
samtal hos en kurator som tyckte jag var "för frisk" för samtal & inte behövde det. Jag hade då gått igenom en barndom med missbruk & fosterhem & ungdomshem då jag bara ville hemifrån & misshandel & ett förhållande med misshandel, fick två barn där som pga sambons misshandel var jag tvungen sätta de i fosterhem för att skydda från sambons vrede.
Då var jag för frisk. Åt piller 6 månader & var avtrubbad & ingen koll, skaffade mig stora skulder under dessa månader. 
Hände inget mer ändå, jag försökte tom ta mitt liv med dessa piller, inget hände & jag ville slutat, läkaren sa nej....slutatde självmant ändå. Men skadan va redan skedd & jag mådde dåligt & ville inte finnas. Men samtatlshjälp fanns inte. Kämpade några år för samtal inget hände. 
Höll mig uppe hjälpligt tmånga år & började tom plugga men det destruktiva beteendet följde med hela tiden jag straffade mig själv genom dåliga förhållanden plus förnedring från mina föräldrar, jag var inte värd mer.
Nu 2011 har jag åter igen väntat på samtal efter brytit ihop helt, väntat bara tre år på samtal & kbt. *suck* inget hänt ännu....fått kliva upp själv igen.
HAr oxå fått diagnos adhd....bla men oxå fibromyalgi & mikroskopisk colit. Mina funderingar är om min barndom gjort mitt adhd liknande symtom plus nu även fibromyalgin.
Fått kämpa som galen för den diagnosen & mött motstånd & tom trakasserier från primärvården. 
Mitt psykiska har de aldrig ens sett mer än EN  AT läkare....underbart duktig läkare. Men igen inget hände.
Gällande adhd...piller, inget samtatl eller kbt.....vilket jag tjatat som galen efter. Finns ju alternativ som healing men detta kostar ju massor. Lugnande, rel. svaga & "snälla" får jag ut nästan hur mycket som helst bara maila & de skickar till läkaren & denne (hela tiden olika) skriver ut. 
adhd utredningen tycker jag gick väldigt fort bara några månader för mig & jag sökte den själv, men förtydligade att oxå barndomen & senare spelade roll i mitt beteende som gick in i adhd. 
Men kändes som de inte lyssnade på det örat. 
adhd diagnos dec-2010 piller ca 6 månader. sen slutade jag slälvmant då jag glömt de två dagar & dett jag känt innan at jag blivit bättre höll i sig så jag trappade ner själv & mår toppen idag i DET avseendet.....är istället annat  som gör att jag inte mår bra.
Mitt förflutna jag aldrig fått bearbeta (fram till förra året i princip) dåligt självförtroende som följd av detta. Destruktiva tankar....ibland självmordstankar eller skada de som gjort mig illa tankar. Men då tar jag lugnande. Men ska det behöva vara så. Ska man aldrig få hjälp. ÄR det självrensning i Sverige genom att iignorera???
Följden för mig har ju även varit att jag intet orkat jobba längre perioder, jag KAN ju inte. Det har föräldrar, livet & samhällett & vården lärt mig.