Haft fullt upp & humöret varit upp & ner hela tiden ett tag nu. 

Mycket som hänt & mycket som händer & när man börjar slappna av igen kommer massa känslor åter. 

Kan börja tjuta i en handvändning & i nästa hitta på en massa skoj & bus.   Så det är verkligen upp & ner hela tiden. Men positivt, lilleman börar må bättre äntligen, astman fungerar bra nu & han är piggare, har börjat sakta få en relation till sin pappa & pappa försöker verkligen nu att närma sig honom. Håller bara tummen & mer ändå att han fortsätte r så oxå & inte sviker sin son igen.

Har rivit ifrån jag med nu att jag sköter INTE deras relation & jag tar INTE ansvar över han längre. Han kan inte komma & fråga mig mer ex. men vad ska jag säga då, vad ska jag tycka? Hur ska jag göra, hur ska jag känna?

Han kan INTE heller komma & ta för givet att jag ska gissa mig till vad han menar då han säger max en tredjedel av det han vill få sagt, han MÅSTE prata med oss.   Måste ta EGET ansvar över sitt liv, sina känslor osv.....jag har fyra barn & behöver intet ett vuxet  oxå....det är bara bara stopp.

Var igår & kolla på en lägenhet,

sonen älskade den....ligger i ett böandat område & jag är lite osäker, men ger det en chans & tackade ja....väntar nu bara på svar om vi var först eller ej. Inflytt då första okt.

Vi längtar verkligen efter VÅRT hemma nu.....för tiden här hos xet har varit turbulent & kantad av bråk & trots fint & lugnt område vantrivs vi barnen & jag.  Det pga av alla hetsiga bråk & slitnngar & sonen en pappa som inte varit närvarande & hjälpt oss då allt rasade samman helt, för vad var det HAN gjorde innan då allt rasade...jo han FLYDDE & han flydde ensam, räddade sitt eget skinn & svek & lämnade oss. 

Vi blev lämnade kvar med trakasserier från grannar & mögel. 

Går detta att rädda?
Går det att reparera den skada allt tagit?
Sonen säger till pappa, "du måste vara snäll nu pappa, man måste ju dett förstår du" & pappa frågade om han fick bo med oss sen....."ja om du är snäll nu pappa för det är du väl?"
Jag gråter än när jag tänker på vad han fått  gå igenom & FÖRST NU försökte sonen närma sig pappa & kramas för det har aldrig fundgerat innan. Pappa har dragit sig undan, gömt sig i sysslor & jobb eller setstel som en pinne i soffan med sonen liggande i knä & kolla på tv.....haft armar på ryggstödet på soffan istället för att kramas & tvmysa med sin son. Han har inte tagit i sitt barn på riktigt sen hans födelse, inte atförren NU,

Ja jag är livrädd att nu när sonen börjat  kanske lita på pappa att han drar igen....nästa gång det stormar då,,,,,flyr han ensam igen då???

Måste jag alltid påminna han om hur man ska bete sig (vilket jag ska försöka skita i) eller kan han lätra sig ansvar.