En söt solcellslampa med en pilfink till mina föräldrar,

Ny bilklädsel till sambon.

Bara vänta på bet.info så jag kan betala så de hinner

skicka det till jul :)

Sonen fick mer feber efter frukost så blev en innedag, men ska

ta en kortpromenad & köpa drickyoggi till han.

Ingen riktig matlust idag, men vill ha köttbullar sen så bara hålla

tummen :)

Närmar oss med stormsteg & nu har de lovat snö

idag & imorrn. Har vår lediga dag idag.   Hoppas

på att tillräckligt med snö kommer så vi kan ta fram

pulkan idag. Förkylningen har blivit bättre så bara

hålla alla tummar nu att den håller sig borta.

...till julafton & idag kom febern tillbaka

med full fart. Dottern pigg & rastlös,

sonen smådålig & rastlös & vila är bara

att glömma just nu.

Stoppa i mig mer panodil så jag står på

benen iallafall.

Äta vitlök & hoppas det hjälper bättre nu.

Julen känns just nu bara stressigt iom att

jag inte hunnit det jag skulle nu.

Äldsta sonen på 19 är hemma nu & bakar

meddottern så kan jag sitta med lilleman &

kolla på Musse så blir det lite vila tack & lov.

Lucia idag & kylan smyger sig på,

dunderförkyld & t.o.m lussekatter

smakar illa.

Sonen oxå förkyld nu & är helt upp

& ner. Bråkar om allt vill ingernting.

Men egentligen känns det rätt bra,

kom lite snö igår så det iallafall

blev ljust på backen & piggar upp

julstämningen.

Gör en god gärning till julen stöd läkare utan gränser & deras arbete.

Dax för julmarknad & vårat loppis snart då & vaknade

med 39 graders feber. Inte alls pigg på att sitta där i 6 timmar

idag *urk* *gnäll*

Men bara ta panodil & bita ihop.

Ha en bra dag alla.  

i hela kroppen.....ryggen känns som den vill av,

antagligen stressrelaterat för magen är rätt

bra just nu & vädret har hållt sig stabilt så

ingen påverkan av vädret just nu.

Ingen matlust & noll insperation

att göra något idag, blev totalt

knäckt av morgonens utfall.

Orkar snart inget mer alls känns

det som, vill bara ge upp mitt liv.

Men hur ska det då gå för barnen?

Förstår inte hur jag ska orka vidare

med detta ständiga skit jämt.

VAd 17 får man ut av att trycka ner

andra? Njuter man av att trycka ner

andra?

Totalt nollställd idag & ikväll kommer

mina två andra barn hem & måste samla

styrka för att orka med att umgås med

de oxå. JAg vill ju kunna finnas för dem,

men känner mig så orkeslös & orkar inte

ens med mig själv i denna sits jag sitter i.

Men får samla krafter igen & igen.

Fick känna mig några procent glad i ca

en halv dag innan jag plockades ner på

jorden igen.

Var det det som var felet?

Var jag för  glad igår kväll?

Var det därfär han var tvungen att förstöra

för mig idag?

För är jag nere & ledsen är han "gullig" & verkar

själv må bra, så är jag glad brukar jag försöka

dölja det för att FÅ kunna vara glad ett tag.

Men igår så gick inte det & jag bladdra på & han

mummlade bara till svar & visade tydligt sitt missnöje,

men jag min idiot märkte inte det pga mitt glada humör.

Pikar haglade även igår, men då var vi ensamma & sonen

sov så då snäste jag ju bara av & talade om att GE DIG

jag är inte på humör för sånt skit.

Idag då mamma var med & andra kom det igen & han VET

att jag inte bråkar bland folk & svarar emot utan bara tar

emot allt skit han spyr ur sig.

VArför gör jag så?

Varför svarar jag inte emot utan står med skammen ensam

då andra är med?

Varför låter jag de tro på hans skit?

orkar inte mer snart.

Under tiden vi väntade på att barnen skulle komma ut

med sitt luciatåg stog jag & sambon & hans mamma

ute i trädgården. Pikar & nedlåtande kommentarer

haglar, passar på när mamma är med så jag ska se

"dålig" ut i hennes ögon & att kanske andra oxå hör

vad han säger om mig.

Blir så satans less på dessa ständiga kommentarer & pikar,

däremellan är han "snäll" fixar saker för att sen pika om

dessa saker & ingenting JAG gör gör jar rätt eller på rätt

sätt. När han är hemma är jag helt passiv, klarar inte ett

skit, när han är borta mår både jag & sonen bättre.

Kontaktade kvinnojouren via mail innan & de är verkligen

superguliga, de sa till mig att jag inte inbillar mig att det

inte är mitt fel & att det han gör är anmälningsbart.

Men det kan vara svårt att i rätten (om det går så långt)

få rätt mot han & det han gör iom det inte finns bevis.

Men hur 17 får man bevis mot ett sådant beteende...

känner mig så fb maktlös & helt fast.

Han skadar sonen & jag vågar inte lämna han pga att

då blir han ensam med sonen minst varannan helg beroende

på vad han har för jobb..om han har jobb.

Någåt MÅSTE JU HÄNDA innan soc & polisen kan göra något

& inte säkert de gör något då iallafall, för bristande bevis.

Då kan min älskade som råka väldigt illa ut & med tanke på

att när sambon gör sonen illa är det mot hals eller huvud.

Blir ju oxå hela tiden värre saker, visst är det sällan det händer,

MEN DET HÄNDER & enligt kvinnojouren så blir det bara värre

hela tiden oavsett hur mycket jag än försöker prata & prata &

hjälpa. Dum som jag är försöker jag ju hjälpa sambon till ett

bättre liv så han kan bli "en bra pappa" & glömmer mig själv.

Tappar bara mer & mer psykisk ork.

Känns inte som att jag finns, enda gångerna jag FINNS är när

jag & barnen är ensamma.

Därför så mycket om mina barn jämt här, för de är mitt liv, min

styrka att orka fortsätta leva.

Utan dem tror jag inte att jag levt idag.

Gått igenom så mycket skit även innan detta & alltid samma,

samma, samma......osv........